Tekniken är självklar för dagens treåringar

2009-12-02 18:24

Dela med dig!

Medierådets ledamöter och experter skriver krönikor om ämnen som berör dem och Medierådet. Här är en krönika av ledamoten Linus Feldt om hur datoranvändningen går ner i åldrarna. Linus driver spelstudion Bajoum Interactive och har utvecklat barndatorspel sedan 1994, varav flera spel har fått pris och säljs utomlands. Förutom att göra spel för barn engagerar Linus Feldt sig också i frågor som rör de små barnens medievardag och är sedan 2009 ledamot i Medierådet. Min dotter Molly fyllde nyss tre år. Innan frågade vi, hennes mor och jag, vad hon önskade sig till sin födelsedag och då svarade hon direkt - en blå tårta. Jag minns förra året, när Molly firade sitt tvåårskalas hade jag precis köpt min iPhone och stolt tagit många bilder. På kvällen satt Molly och jag och bläddrade mellan bilderna när hon tog telefonen ifrån mig och ville själv. En liten stund senare såg vi, de ömma föräldrarna, fascinerat på när Molly med lätthet kunde hantera telefonen helt själv. Hon visste precis hur hon kunde ta fram bilderna, titta på film, starta och avsluta spel. Hon lärde sig till och med att ringa till mamma och pappa genom att se formen på namnen i kontaktlistan.

Nu vill ju vi gärna, som alla föräldrar, tro att vårt barn är exceptionellt smart men sanningen är tyvärr snarare så att vi måste acceptera att det finns ett sorts kollektivt medvetande som gör att hon, precis som många barn, växer upp i en miljö där teknik och tillgång till media är något självklart. Även för en tvååring.

Jag har utvecklat datorspel för barn i många år. Tillsammans med några av våra mest kända barnboks-
författare har jag tagit fram spel med Pettson och Findus, Mamma Mu, Anki och Pytte, Pippi för att nämna några. Vi brukar säga att vi gör spel för barn mellan 4 och 8 år, men nu börjar den bilden förändras. Vi ser att åldern på våra spelare börjar krypa neråt, så lågt som 2 år. Jag gillar ju den här trenden eftersom jag tycker att datorspel i grunden är något bra och kan vara riktigt utvecklande, speciellt för de minsta. Samtidigt ser jag ju hur spelandet kryper ner i åldrarna, vilket jag är lite kluven inför; det mindre syskonet som sitter tillsammans med sitt tonårssyskon och spelar actionspel med innehåll avsett för 18 år och äldre. Förut var ju dator- och konsolspel ganska enkla och stilistiska i grafik och ljud, men nu är de mer skrämmande än verkligheten. Hur ska man, som förälder, hantera en sådan situation?

För ett par veckor sedan var jag i Japan på en spelmässa, Tokyo Game Show. Jag var där för att undersöka det japanska samhällets inställning till spel och i synnerhet deras inställning till datorspel för små barn. Mässan var, som de flesta mässor, öppen för branschen de två första dagarna och för all-
mänheten de två sista. Jag gick omkring under branschdagarna och försökte frenetiskt hitta spel för små barn men fann ingenting. Inte ett enda spel för någon under 12 år. Besviken bestämde jag mig för att ge mässan en chans under en av allmänhetens dagar och upptäckte då att de hade öppnat en helt ny hall, bara för små barn. Känslan av att kliva in i denna hall, fylld av förväntansfulla barn och föräldrar som med stor glädje och entusiasm tog sig an det ena spelet efter det andra var obeskrivlig. Det var fantastiskt att se dessa familjer hoppa virtuella hopprep, spela på digitala trummor, jaga gulliga monster och till och med laga mat tillsammans. För mig var det en omtumlande upplevelse – jag såg hur föräl-
drarna engagerade sig i sina barn och att de verkligen tog sig tid att göra något tillsammans. Och hade roligt!

Och här tror jag att det finns något väldigt spännande att upptäcka. Den dag då vi spelar tillsammans med våra barn kommer vi att märka att datorspel inte är något läskigt eller farligt. Vi kommer förstå märk-
ningarna på spelen som talar om vilket innehåll som finns i spelet och fatta egna beslut om vårt barn ska ta del av det. Vi skulle förstå att ett barn som låser in sig i timmar med ett spel är väldigt engagerad, inte beroende. Vi skulle förstå att barn genom spelen lär sig motorik, kommunikation, problemlösning, språk, matematik, historia, ansvar, social delaktighet, konsekvenser. Men framförallt, vi skulle också upptäcka att datorspel är riktigt, riktigt roligt.

På treårsdagen fick Molly, förutom den blå tårtan, sin första dator. Vi ger henne ansvaret att själv kunna välja spel, se filmer och höra låtar. Hon kommer snart att få en digitalkamera där hon själv kan ladda upp bilder på sitt konto på Facebook. Vi gör det inte för att utmana henne, vi gör det för att det helt enkelt är självklart för henne.

Mollys största problem kommer att vara att hennes pappa vill vara med och spela spel med henne. Hela tiden.

Linus Feldt
Stolt ledamot i Medierådet

6 kommentarer till "Tekniken är självklar för dagens treåringar"

2010-03-04 | 07:14

Lena Salmi skrev:

Vad man lär också i datorspel är det att de är nästan alltid sk. nollsumspel, inte win-to-win-spel: för att vinna måste du söndra de andra. Jag fruktar, när de unga som lärt en sådan beteendemodell (att hur vinna), senare förflyttar sig till arbetslivet, att hurudant kommer det då bli? Varför lär man så sällan i datorspel att ta hand om de andra (som alltid har roller som elaka), att göra saker i samspel med alla spelare, att i världen finns det hemskt mycket mer än bara de goda och de onda...

2010-02-19 | 09:40

Mattias Ekenberg skrev:

Linus Feldt: Sent om sider upptäcker jag att du kommenterat mitt inlägg. Tyvärr ser jag också att du lite lagom självsäkert slår iväg frågan med en klackspark. Kopplingen mellan dataspel och pengaspel ÄR påtaglig och det kan jag referera till eftersom att jag ser det i mitt jobb kontinuerligt där det bland unga nätpokerspelare snarare är regel än undantag att de har gått ifrån tidig introduktion av dataspel till överkonsumtion av dataspel till nätpoker efter det att de fyllt 18.
Det är inte konstigt eller knepigt, det är en ganska naturlig följd och vi som jobbar med spelberoendefrågor ser detta och påtalar det. Dataspelsförespråkarna vägrar ta det på allvar. Det tråkiga är att du använder begreppet felaktig bedömning som om det vore en självklarhet. Tyvärr är det inte självklart då brist på forskning i ämnet inte är detsamma som att det inte skulle finnas.

Din jämförelse däremot om intresse av hästar kan vi rakt av avfärda som felaktig då det visst finns kopplingar mellan tidigt intresse av exempelvis hästar, fotboll, kortspel och så vidare och att man senare i livet spelar på just hästar, fotboll eller kortspel.

Det är därför information om ett balanserat förhållningssätt både till dataspelande och pengaspelande är av stor prioritet. Det är varken fel eller dåligt att spela dataspel eller pengaspel. Det finns massor med bra och positiva effekter av dataspelande, men det finns också risker med överkonsumtion. Dialog och vidsynthet är viktig, tyvärr är min erfarenhet att i samtalet med dataspelsbranschen (med få undantag) är förnekelse och tunnelseende mer vanligt.

Mer ödmjukhet inför en problematik som de facto finns vore önskvärt.

2010-01-07 | 00:27

Linus Feldt skrev:

Mattias Ekenberg: tack för att du gjorde mig uppmärksam på FHI:s undersökning. Inom dataspelsbranschen så har vi länge lidit för missförståndet mellan dataspel och spel om pengar. Termen "spel" används ofta slarvigt och kan innefatta alltifrån brädspel till dataspel till spel om pengar. Tittar man närmare på frågorna som FHI har ställt till intervjugrupperna så är de noga med att frågorna handlar om "spel om pengar" (exempel: Hur viktigt var spel om pengar (i olika former) i Din familj under uppväxten?". I sammanställningen blir det sedan "Spel under uppväxten" och här gör du (och flera med dig) en felaktig bedömning om att det också innefattar dataspel.

Att tro att tidigt spelande av dataspel senare leder en person in i ett spelberoende av spel om pengar är som att säga att för att man tycker om hästar löper man en större risk att en dag spela på hästar. Och det tror inte jag på.

2009-12-18 | 17:19

Kim Nordström skrev:

Spot on Linus! Mycket bra skrivet. Min dotter är några månader över 2 år och hon kommer till mig och säger "titta på film", det betyder att hon vill låna min iphone och leka runt. Hon startar spel, film och bläddrar bland bilder som om det var det mest självklara som fanns. Hon är bra mycket skickligare på iphonen än vad min blivande fru är. :)

2009-12-16 | 13:04

Mattias Ekenberg skrev:

Vad säger du om Folkhälsoinstitutets undersökning kring Svenska folkets vanor när det gäller bland annat spel som ser paralleller mellan tidig debut när det gäller dataspel och problemspelare när det gäller spel om pengar efter 18 års ålder?
Kopplingen blir mer och mer påtaglig och det är inte alls ovanligt att unga män som har ett spelberoende har börjat med dataspel i tidig ålder och sedan anser att när de fyller 18 är nästa utmaning exempelvis nätpoker.

2009-12-10 | 16:53

Christian von Essen skrev:

Håller helt med - det är fascinerande att till exempel sätta en digitalkamera i händerna på en tvååring, som vet precis hur den funkar. Och när våra liv kretsar kring ny teknik är barnen naturligtvis inget undantag - det gäller bara att leda och lära så länge det går, innan vi blir omsprungna av dem. Sen tror jag att ett bra sätt att avmystifiera spelandet kan vara att just delta själv som förälder.

Skriv en kommentar!

Namn (Obligatoriskt)

Epost (visas ej) (Obligatoriskt)

Jag vill prenumerera på ert nyhetsbrev

Hemsida