Vuxen?

2010-03-15 13:54

Dela med dig!

Medierådets ledamot Ewa Thorslund är IT-konsult med uppdrag som näringspolitisk expert för branschorganisationen IT&Telekomföretagen. Hon har även skrivit böckerna Säker på nätet? och Ungas integritet på nätet. Hon driver sidan www.ungaochinternet.se ihop med Johnny Lindqvist samt sitter i styrgruppen för Surfa Lugnt. Ewa Thorslund skriver här en krönika om begreppet vuxen och vuxenrollen. Jag fick en märklig tanke när jag härom veckan stod på det stora, spanska klädvaruhuset för att köpa en pyjamas till den äldste sonen. Eftersom han är i de övre tonåren, gick jag in på herravdelningen. När jag inte fann vad jag sökte bad jag om hjälp. ”Sexton år sa du… då blir det barnavdelningen”, säger en vänlig expedit. Jag höll upp de STORA pyjamasbyxorna framför mig och tänkte: ”Detta plagg delar alltså avdelning med sparkdräkter. Den som förväntas använda dessa byxor betraktas alltså som ett barn på det här varuhuset”. I klädaffären mitt emot stämde det bättre med mina förväntningar. Min sons pyjamas hängde på vuxenavdelningen. Var gränsen går mellan att vara barn eller vuxen kan naturligtvis inte ensamt bestämmas av klädstorleken, men vad innebär det då att vara vuxen? Vad är definitionen av att vara vuxen?

Jag googlar på begreppet och får en hel del intressanta alternativ som rör allt från sexleksaker till självtest om du har vuxen ADHD, eller inte. Det finns även definitioner om myndighetsålder och könsmognad. Men, jag hittar inget som kortfattat och sammanfattande beskriver begreppet vuxen.

Jag går istället till min fysiska bokhylla. Ja, en sådan där längs väggen som är fylld av riktiga böcker. Den är bara så svår att ”googla” när man snabbt vill ha fram lite information… Men, jag slår upp ordet ”vuxen” i Stora ordboken, och där står följande: ”… en vuxen är någon som har förmågan att klara av ett problem…”. Jaha, vilket eller vilka problem, undrar jag…

Vi som på olika sätt i vår profession arbetar med barns och ungas liv på nätet, vill ofta tala om just förmågan och kunskapen att hantera problem. Om barnens förmåga att hantera och lösa problem på nätet. Och, hur vi som föräldrar och vuxna, utifrån en legal definition (över 18 år), har mycket att bidra med.

Barnen är i allmänhet fantastiskt duktiga på datorer och att nätverka digitalt. De har tränats i problemställningar de ställts inför i spelvärlden, i on-line diskussioner, möten och andra interaktiva situationer. Här har vi en generation som är till tänderna vässade vad gäller digital kompetens. Denna kompetens, mognad och problemlösningsförmåga gör många barn mer vuxna än deras föräldrar. Ombytta roller alltså. Åtminstone enligt Stora ordbokens definition av begreppet vuxen.

Det är också sant att många av oss som definieras som vuxna (enligt lagens mening) kan känna oss lite osäkra som föräldrar, pedagoger, eller vilken roll vi nu har. Nu kan vi helt plötsligt inte mest längre. Vi kan inte hjälpa till med att reparera ett konverteringsprogram som laddar musik mellan två datakällor. Vår trettonåring ringer istället en annan trettonåring som löser problemet, fjärransluten över nätet. Det kan vara jobbigt.

Men, tänk om vi sänker garden en smula och låter oss lära av barn och unga. Vi låter dem visa hur nätet fungerar, vilka möjligheter som finns och vilken nytta och glädje vi kan ha utöver det mest uppenbara som att svara på mejl och göra bankärenden. Tänk vad spännande… Och, vad har vi att förlora? Vår status som vuxna? Knappast. Vi har ju så mycket mer att bidra med. Vi har något så värdefullt som lite livserfarenhet. Vi är vana att lösa problem av annat slag. Vara vuxna på ett än mer värdefullt sätt för våra barn.

Vad vi kan är att hjälpa dem i den digitala världen med frågeställningar som handlar om ens egen och andras integritet, källkritik, hur man uttrycker sig och vad man skall tänka på i det sociala perspektivet. Internet är i sig, för att kanske använda ett slitet begrepp, inte farligt. Det är valen vi gör där, och sättet att hantera en situation, som kan bli problematiska. I dessa sammanhang är faktiskt våra barn fortfarande barn och vi vuxna, just vuxna, också enligt Stora ordbokens definition.

Ewa Thorslund
Ledamot i Medierådet